Ernst Brunners Carolus Rex - en granskning

Home
Introduktion
Lilla kungen : 7-55
Den smorde : 56-103
Rustningar : 104-129
Seland : 130-143
Narva : 144-193
Duna : 194-208
Warschau : 209-236
Kliszow : 237-248
Krakow : 249-257
Thorn : 258-287
Volafaltet : 288-305
Lemberg : 306-317
Massakreringar 1704 : 318-325
Ravitz : 326-336
Grodno : 337-349
Massakreringar 1706 : 350-357
Sachsen : 358-372
Kejsaren av Storskandinavien : 373-393
Uppbrottet 1707 : 394-408
Massakreringar_svalt : 409-425
Holowczyn : 426-438
Severien : 439-460
Veprik : 461-484
Massakreringar 1709 : 485-497
Pultava : 498-540
Saracenska heden : 541-564
Bender : 565-599
Prut : 600-617
Kalabaliken : 618-673
Demotika : 674-700
Stralsund : 701-729
Norska falttaget : 730-757
Lund : 758-782
Fredriksten : 783-807
Avslutande betraktelser

Kapitel 2 : Den smorde

D� b�rjar analysen komma in p� verkligt b�rdiga marker. I kapitlet Lilla kungen lade Brunner grunden f�r den bild av Karl XII som han vill f�rmedla, d.v.s. den kommersiellt mest g�ngbara - k�nslokall, krigisk och rent allm�nt h�rd. N�r nu prins Karl XII har blivit Karl XII �r det dags att bygga p� det f�rsta intrycket - och det sker verkligen med besked. Som vi ska se sparas ingen m�da f�r att vr�nga k�llorna ut och in, bak och fram. Men f�rst en p�minnelse:

"- Mitt m�l med den h�r boken �r att den blir l�st, att den f�r m�nniskor att samlas i Kungstr�dg�rden. N�gon l�gger ett rep runt halsen p� statyn av Karl XII. Folk hj�lps �t att dra ner den p� backen och ge sig p� bel�tet med hammare och sl�ggor." (Ernst Brunner om den planerade nya boken. Intervju i Norrk�pings Tidningar 6/11 2002)

"- Litteraturen kring Karl XII �r rik men s� f�rljugen att jag tappade hakan n�r jag b�rjade l�sa." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"T�nker du l�ta Karl XII �ngra sina g�rningar? - Nej. Han levde ju i tron att han var utvald och den nya Kristus." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"Ernst Brunner har gr�vt fram sanningen om hj�ltekungen. I 300 �r har mumien vilat i sarkofagen i Riddarholmskyrkan. F�rst nu v�gar Ernst Brunner skaka liv i v�r grymmaste kung. - Karl XII sj�lv hade �lskat min bok, s�ger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Fr�gan �r snarare om svenskarna �r redo f�r sanningen om hj�ltekungen efter 300 �r. � Vi kr�ver att andra ska g�ra upp med sin historia men �r inte mogna sj�lva. Kanske vill vi �nd� n� en historisk nollpunkt. M�nga l�sare kommer f�rst ruska p� huvudet och sedan bli f�rtvivlade och inse att Brunner inte �r ute i ogjort v�der. Dessa fakta g�r inte att motbevisa, s�ger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"F�r att hitta den sanna Karl har han grottat ned sig i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga biblioteket. Jobbat mer som historiker �n f�rfattare." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Sedan har jag varit ohyggligt noggrann i min forskning � ingen ska kunna sl� mig p� fingrarna n�r det g�ller fakta om Karl XII." (Ernst Brunner i Popul�r historia 2005:7)

"I sin bok ber�ttar han �ntligen sanningen om Karl XII - en kung med l�g empati och opassande s�tt, dumdristig och rutinbunden och som
troligen led av Aspergers syndrom. - Nu m�ste svensk historieskrivning revideras." (Ernst Brunner i Dagens Nyheter 5/9 2005)

"Den senaste boken �Carolus Rex� �r den tjugoandra. Det �r en mastig sak p� 808 sidor, som tog honom nio m�nader att skriva. Forskningen som ledde fram till boken tog honom tre �r.
� Det finns n�gra hyllmeter om Karl den tolfte om vi s�ger s�. Jag har gr�vt i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga Biblioteket." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"I boken har Ernst Brunner g�tt tillbaka till ursprungsk�llor fr�n m�nniskor i Karl den tolftes n�rhet.
� Det vi ska komma ih�g �r att mycket av det som �r skrivet om Karl den tolfte bygger p� myter, eller har kontrollerats av Karl den tolfte sj�lv. Jag har g�tt djupare och l�st hemliga, personliga skrifter. Mina spr�kkunskaper har ocks� gjort att jag har kunnat se vad som har skrivits om honom i Ryssland och Polen, vilket har givit mig en kontinental bild av Karl den tolfte." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"Det �r viktigt att p�peka att mina k�llor �r personer i Karl den tolftes samtid. Jag har bara utg�tt fr�n vad k�llorna visar. Gillar man inte det ska man vara arg p� k�llorna, inte Ernst Brunner." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"Det h�r �r ju inga andrahandsuppgifter som jag jobbar med... Det �r allts� inte senare forsknings slutsatser." (Ernst Brunner under seminariet Karl XII:s liv & d�d p� Bok & bibliotek 29/9 2005)

"Naturligtvis har jag l�st historikerna, men jag valde att ocks� g� till deras k�llor. �gonvittnena har varit allra viktigast. Jag skulle klara en doktorsdisputation p� mina kunskaper." (Ernst Brunner i Borl�nge tidning 1/11 2005)

"Han s�ger sig 'inte ha v�ntat sig ett s� f�nigt' inl�gg i efterdebatten som det fr�n historikern Peter Englund. - Han k�nner det v�l som att han numera inte sitter lika s�kert p� tronen som den i Sverige som vet mest om Karl XII." (Ernst Brunner i Borl�nge tidning 1/11 2005)

"Och e' de s� att man uppr�rs �ver den bild som boken presenterar d� skall man inte bli sur p� Brunner, f�r d� m�ste man bli sur p� k�llorna. Jag har varit k�llorna trogen." (Ernst Brunner i SVT:s Debatt 29/11 2005)

"Man har skrivit t�mligen uppdiktade reportage om hur jag skulle ha hotats av h�gerextrema grupper. Man har velat f� det att framst� som att den h�r boken �r s� kontroversiell. Men de allra flesta har varit j�ttelyckliga n�r de har h�rt att jag har gjort det h�r. T. ex. Arm�museum som sj�lva har hyst samma tankar och arrangerat utst�llningar d�r Karl XII uppvisats ungef�r som i min bok. Jag har ocks� f�tt positiva samtal och brev fr�n historiker och historiskt intresserade m�nniskor." (Ernst Brunner i M�nadens boknytt 2005:12)

"Det fanns mycket skrivet om Karl XII, men samtidigt ingenting alls, det skrivna var tillr�ttalagt. (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006)

"Myter �r sv�rast att ta d�d p�. De som hyllar Karl XII inser nu att bilden av honom kommer att f�r�ndras genom min bok. Detta uppr�r dem, �ven om de ser att min bok h�ller f�r en vetenskaplig pr�vning. Just nu kan jag mest i landet om Karl XII och det �r sv�rt f�r somliga att acceptera." (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006).

"- Det finns m�ngder av dokument som ger en annan bild av Karl XII �n den som vi svenskar �r vana vid. Man undrar varf�r andra historiker har utel�mnat dem, s�ger Ernst Brunner." (Gefle Dagblad 12/3 2006).

"Jag har anv�nt samma k�llor som alla andra forskare men kanske hittat saker som de inte funnit eftersom jag kan l�sa medeltidstyska. �ven polska och ryska g�r bra, sa Ernst Brunner �ver en kopp kaffe." (B�rgslagsbladet 19/6 2006)

V�rt att l�gga m�rke till

S� h�r inledningsvis kan jag s�rskilt rekommendera sidan 63, d�r Svea hovr�tt utrustas med befogenheten att best�mma n�r Karl XII ska tilltr�da sitt �mbete som landets h�gste domare. En komisk h�jdpunkt finns p� samma sida, tsar Peter s�gs planera ett anfall mot Stockholm. Ett 1697 h�gst sv�rgenomf�rbart f�retag d� Ryssland som de flesta torde k�nna till inte hade n�gon hamn vid �stersj�n. Det mest komiska felet kommer l�ngre ned p� samma sida, d�r det s�gs att Fredrik III av Danmark (d�d 1670) f�rhandlar med tsar Peter (f�dd 1672). Landets ledande expert p� Karl XII (se ovan) tycks inte ha funderat �ver att en s�dan f�rhandling �r 1697 skulle ha st�tt p� uppenbara praktiska problem. Det handlar naturligtvis ist�llet om kurfursten Fredrik III av Brandenburg, senare kung Fredrik I av Preussen. Det egenartade fredsavtalet mellan allierade makter p� sidan 64 �r ocks� m�kta lustigt, inte minst uppfinnandet av en "kejsare av Spanien" - en utanf�r Carolus Rex helt ok�nd potentat. Det "l�mskt" utt�nkta straffet mot den potenspratande Wachtmeister �r ocks� en komisk fulltr�ff, Brunner har inte t�nkt p� att det fanns flera Wachtmeister.

N�r det g�ller avsiktliga f�rvanskningar finns det ett �verfl�d. De avsnitt d�r detta s�rskilt framtr�der �r sidorna 83-85, d�r ett antal verkliga r�ttsfall har bearbetats. Syftet har uppenbarligen varit att f� till fler d�dsstraff under en kortare tidsperiod. Ocks� djurmassakern p� sid. 93-94 �r ett exempel p� en avsiktlig f�rvanskning. Brunner har anv�nt Birger Wedbergs Karl XII p� justitietronen. D�ri framg�r att Karl XII satt i flera timmar l�nga m�ten under flera av de aktuella dagarna och allts� inte kan ha halshuggit djur oavbrutet i flera dagar. N�gra kaniner finns heller inte i d'Avaux brev, de har antagligen tillkommit f�r sin "gullighets" skull.

Vid sidan 69 har jag gjort en l�ngre, belysande j�mf�relse mellan Fryxell och Brunner. Man noterar de p�tagliga likheterna, men ocks� n�gra viktiga skillnader. P� sidan 86 dyker det upp en dam som Brunner ger ett inte alltf�r vackert �knamn, i verkligheten hade hon redan tv� �r tidigare utkommit med en samling religi�sa s�nger. Det ena utesluter givetvis inte det andra, men en viss skepsis infinner sig onekligen.

Genomg�ngen

Sidan 56: Karl XI:s titulatur.

Synes n�got rapsodisk. Var har exempelvis Estland tagit v�gen? F�rklaringen �r att detta har h�mtas ur Voltaire, n�stan ordagrant.

Sidan 56: Konspiration.

H�mtat fr�n Fryxell, som �verhuvudtaget �r Brunners kanske viktigaste k�lla. Fryxell h�mtade mycket ofta upplysningar fr�n franska och danska diplomaters brev, k�llor vilkas v�rde m�h�nda inte alltid �r s� stort.

Sidan 57: Den maktlystna �nkedrottningen.

Som Gustaf Jonasson visat synes �nkedrottningen snarare ha varit en av dem som h�lsade Karl XII:s myndighetsf�rklaring med gl�dje.

Sidan 57: Karl XII bryter s�nder v. Schantz penna och t�gar ut.

Sannolikt fritt uppfunnet.

Sidan 57: Rudbeck skriver om tronf�ljden och skickar ilkurir.

Inte helt tydligt vad brevets inneh�ll har med den fr�gan att g�ra. Eller varf�r en "ilkurir" skulle beh�vas f�r ett budskap fr�n Uppsala. Citatet �r h�mtat ur ett kondoleansbrev som Rudbeck s�nde till Karl XII efter Karl XI:s d�d. Hade Brunner l�tit citatet l�pa ytterligare ett par meningar hade detta framg�tt tydligt. F�r mer om brevet se bl.a. Johannesson, K., Under Polstj�rnans tecken. - Uppsala, 1968 eller Gunnar Erikssons biografi �ver R.

Sidan 58: Kungens vision.

Beh�ver knappast s�gas att detta �r helt fiktivt och avsett att styrka Brunners tes.

Sidan 58: Kraftm�tning i Holstein och Heins resa.

Nedbrytningen av skansarna skedde i b�rjan av juni, Hein inledde sin resa redan i april.

Sidan 59: Karl XI:s lik.

F�rdes sedan vidare till Per Brahes hus.

Sidan 60: F�ngarna blir innebr�nda.

Som tidigare n�mnts hade h�ktet redan p� 1660-talet flyttats fr�n slottet.

Sidan 60: De kungliga inhyses i Bengt Oxenstiernas palats vid Storkyrkobrinken.

Karl XII sj�lv for till Karlberg redan p� kv�llen, se Bolle Luxdorphs depesch av 8/5 1697. Som Bengt Henricsson p�pekat i tidningen �ngermanland s� �r palatset i fr�ga felplacerat, det var Axel Oxenstierna som hade ett palats vid Storkyrkobrinken, se bl.a. Kungl. Maj:ts kanslis historia II, s. 80 f.

Sidan 60: Branden ant�nder bost�der vida omkring.

I s� motto korrekt att det brann �ven i vad Luxdorph kallar "den lange Reberbane paa den gamle Skibsholm", d�r man enligt samma k�lla inhyst fattiga. De d�dfrusna kan v�l vara v�rt att s�tta ett visst fr�getecken f�r, det var trots allt maj m�nad.

Sidan 60-61: �nkedrottningen p� tronen.

F�rmyndarregeringen bestod av sex personer, �nkedrottningen och fem kungliga r�d. �nkedrottningen hade f�rvisso tv� r�ster, men ingen har v�l n�gonsin h�vdat att det innebar att hon satt p� "tronen".

Sidan 61: Karl XII biten av en terrier och rider sedan in till Stockholm.

Hundbettet anf�rs av Fryxell, dock utan att ange tillf�lle. Uppgiften om den nattliga ritten finns hos Luxdorph, som dock f�rl�gger den till mitten av juni 1697. Bes�ket p� krogen torde vara helt fiktivt. Enligt Finlands historia (1993) minskade befolkningen med en fj�rdedel �ver tv� �r. Historien om uppb�rdsmannen �r h�mtad ur Wedberg, s. 176. D�r n�mns ett r�ttsfall fr�n �bo hovr�tt, behandlat i justitierevisionen 11/5 1698.

Sidan 62: Kungen anser att svensk lag stadgar att han ska bli myndig vid 15.

N�gon s�dan best�mmelse fanns inte i Karl XII:s fall, d�remot antyder sedvanan under 1600-talet och olika uttalanden att man hade t�nkt sig att Karl XII skulle myndigf�rklaras vid en �lder av 17-18 �r, se Jonasson, G., Karl XII och hans r�dgivare, s. 49 ff. Myndighets�ldern 15 �r fanns dock i landslagen och i 1669 �rs f�rmyndareordning. Uppgiften finns hos Voltaire.

Sidan 63: Svea hovr�tt tvistar vidare till den dag d� den kan kalla Karl XII till justitietronen.

Detta var naturligtvis inte en av hovr�ttens befogenheter, kungens roll som h�gste domare tilltr�dde han vid sin myndighetsf�rklaring och med den hade hovr�tten inget att skaffa.

Sidan 63: Karl Piper, stamfader f�r �tten Piper.

Piper hade adlats 1679, men d� fanns redan en annan adlig �tt Piper. Om det st�tt "stamfader f�r den grevliga �tten Piper" hade det varit korrekt, men det kunde � andra sidan Karl XII vid detta tillf�lle �nnu inte veta. Greve blev ju Piper f�rst i januari 1698 och v�ren 1697 hade P. �nnu inga s�ner.

Sidan 63: Piper ger kungen ett avsl�jande r�dsprotokoll (23/7 1697). Tsaren planerar att anfalla Stockholm.

Ryssland saknade hamn vid �stersj�n. Ett anfall mot Stockholm ter sig mot den bakgrunden som besv�rligt att genomf�ra.

Sidan 63: Preussiska s�ndebudet meddelar att tsaren sammantr�ffat med Fredrik III av Danmark f�r att dryfta en f�rsvarsallians, dansat med kurfurstinnan och f�rst�rt prinsessan Hedvigs koaffyr.

Fredrik III av Danmark dog 1670, n�gon s�rskilt god f�rhandlare b�r han inte ha varit sommaren 1697. Ist�llet handlar det om den kurfursten Fredrik III av Brandenburg, sedermera kung Fredrik I av Preussen. Den f�rst�rda koaffyren satt p� prinsessan Sofia Dorothea, dotter till den senare kung George I av Storbritannien. F�rst�relsen �gde rum i staden Koppenbr�gge i augusti 1697.

Sidan 64: Freden i Rijswijk. Fred slutes mellan "Nederl�nderna, England, Tyska riket och kejsaren av Spanien".

F�r det f�rsta stod samtliga dessa makter p� samma sida i kriget, det fanns allts� ingen anledning f�r dem att sluta fred med varandra. F�r det andra fanns det f�rst�s inte n�gon "kejsare av Spanien". Freden i Rijswijk sl�ts mellan Frankrike � ena sidan och Nederl�nderna, Tyska riket, England, kejsaren och Spanien � den andra. Ett f�rsta fredsslut undertecknades den 20 september mellan Frankrike, Nederl�nderna, England och Spanien, den 30 oktober f�ljde s� kejsaren och Tyska riket efter. Vad f�r slags brev Piper visade upp ter sig mot den h�r bakgrunden som sv�rpenetrerbart.

F.�. �r ju de ideliga profetiorna om ett snart utbrytande krig med Ryssland n�rmast absurda. Naturligtvis gick allehanda rykten, men inte ens den svenska ambassad som 1699 bes�kte Moskva anade att ett krigsutbrott var n�ra f�rest�ende.

Sidan 64-65: Piper och Axel Sparre smider planer mot f�rmyndarregeringen och den senare f�r l�fte om omedelbar befordran.

Detta �r en historia som finns hos Voltaire. N�gra sp�r i samtida k�llmaterial finns dock inte, s�ger Jonasson (anf�rt arb. s. 55 f.) Sparre blev inte �verste f�rr�n 26/7 1699, n�stan 2 �r efter den aktuella incidenten. Detta �kar knappast historiens trov�rdighet.

Sidan 65: Riksf�rest�ndaren Wallenstedt.

Riksf�rest�ndare var en titel som bars av Sten Sture d.�., Svante Nilsson och Sten Sture d.y., samt f�r en kortare tid Gustav I.

Sidan 65: Riks�nkedrottningen blir best�rt �ver sonsonens statskupp.

Som Jonasson �vertygande visat st�dde �nkedrottningen myndighetsf�rklaringen. Det finns allts� inga reella bevis f�r detta ih�rdiga uppm�lande av en konflikt mellan farmor och sonson.

Sidan 65: Karl XII best�mmer att fadern ska gravs�ttas.

Sannolikheten f�r att man annars skulle ha l�tit den d�de Karl XI st� obegravd i all evinnerlighet torde inte ha varit s� stor. Naturligtvis var en kunglig begravning p�t�nkt i samma �gonblick som Karl XI dog.

Sidan 67: R�det kryper p� golvet.

Beh�ver v�l knappast s�gas att den scenen �r p�hittad.

Sidan 68: Kungen memorerar sina fienders namn.

D�r h�r ett av de f�rsta exemplen p� en genom boken ih�rdigt driven tes, n�mligen den att Karl XII s�g fiender och f�rr�dare �verallt. Vare sig i detta fall eller i s� gott som alla de andra fallen g�r det emellertid att se n�gra sp�r efter n�gra kungliga �tg�rder mot de utpekade.

Sidan 68: Amiral Lewenhaupt

Lewenhaupt var inte amiral, utan sachsisk generalmajor. F�rmodligen har Brunner blandad ihop Carl Gustaf och Axel Johan Lewenhaupt.

Sidan 68: F�rhandlingarna med August.

Medan det �r riktigt att Karl XII inte ville erk�nna Lewenhaupt som minister. D�remot hade han inget emot sj�lva grundtanken, d.v.s. ett f�rbund mellan Sverige och August. S�dana f�rhandlingar ig�ngsattes ocks�, se t.ex. Emil Olmers uppsats Alliansf�rhandlingen mellan Sverige och August II 1697-1700. Det ska ocks� s�gas att Sveriges politik i avseende p� det polska kungavalet hade varit mycket avvaktande, men Augusts fr�mste motkandidat prinsen av Conti ville man absolut inte se p� polska tronen.

Sidan 68: Oxenstierna, Gyldenstolpe, Wrede m.fl. �r Karl XII:s fiender.

Medan det �r riktigt att exempelvis Oxenstierna under Karl XII:s f�rsta regeringstid alls inte hade samma inflytande som han haft under sin storhetstid ett decennium dessf�rinnan s� b�r man komma ih�g att Karl XI och Karl XII i vissa avseenden var mycket olika samt att det h�r s�kert ocks� fanns en stor generationsklyfta. Oxenstierna tillh�rde n�rmast kungens farfars generation, med de b�da �vriga var f�dda i b�rjan av 1640-talet. Dessutom f�r man nog s�ga att Karl XII m� ha lyssnat mindre p� Oxenstierna och de �vriga �n vad fadern hade gjort, men n�gra bestraffningar av den typ man f�rv�ntar sig finna i fall kungen ans�g dem vara fiender g�r knappast att hitta. Ren konkret g�r det t.ex. att notera ett brev fr�n Oxenstierna till Magnus Stenbock av den 4/12 1697, d�r O. s�ger att "konungen �r mot mig mycket n�dig." Vidare var det, som Jonasson visat, s� att O. helt uppenbart var en av dem som arbetade f�r Karl XII:s tidiga myndighetsf�rklaring.

Fallet illustrerar egentligen p� ett utm�rkt s�tt Brunners faktaunderlag. I mycket h�g grad bygger hans skildringar p� Fryxells Ber�ttelser ur svenska historien, skrivna f�r n�stan precis 150 �r sedan. Fryxell i all �ra, men han byggde ofta v�ldigt mycket p� fr�mmande diplomaters brev och det �r m�h�nda inte alltid den b�sta k�llan till vad som verkligen intr�ffade. Vidare hade Fryxell en avog inst�llning till env�ldet s�som f�reteelse och inte minst till Karl XII, vilket emellan�t f�rgat hans framst�llning. Hade Brunner t.ex. anv�nt modernare verk, som t.ex. Jonassons avhandling, hade bilden av omst�ndigheterna runt myndighetsf�rklaringen blivit mera korrekt. Om Brunner med sin roman har f�r avsikt att revidera svensk historieskrivning, vilket han sj�lv sagt, duger det helt enkelt inte att komma med Anders Fryxell.

Sidan 69: Karl XII v�grar att l�ta sig kr�nas.

Nedanst�ende l�ngre exempel visar likheterna mellan Fryxell och Brunner, men ocks� hur den senare har l�tit Karl XII f� en mycket mer central roll �n vad han har i Fryxells redog�relse. Yttranden som av Fryxell anges ha kommit fr�n olika r�dsherrar eller �nkedrottningen l�ggs ist�llet i Karl XII:s egen mun. Samtidigt beh�lls originalets formuleringar i betydande utstr�ckning, man ser till och med hur Theatrum Europaeum skrivs med sm� bokst�ver eftersom Fryxell gjort s�.

Brunner (2005), s. 68-69.	Fryxell, A., Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 28-30
	"Den 8 november eller samma dag, som myndighetsf�rklaringen afgjordes, samlades r�det ocks� p� eftermiddagen. �nnu hade ingen bland st�nderna, mer �n adeln, yttrat sig om konungens antr�de till regeringen. Utg�ngen ans�gs likv�l s� s�ker, och ifvern var s� het, att fr�gan om kr�ningens snara verkst�llande redan nu och i f�rv�g bragtes � bana.
	Wallenstedt sade: kr�ningen �r i sig sjelf �fverfl�dig, ty hans maj:t �r f�dd till krona; men f�r gemene mans skull, torde den dock b�ra ske.
	- Ja, mente Hedvig Eleonora, ty den har varit vanlig vid andra konungars antr�de till regeringen; och hans maj:t b�r v�l salvas, efter som han ska kallas Herrens smorda.
	Gyldenstolpe sade: i ett valrike m�ste konungen kr�nas; men h�r i ett arfrike �r det helt annat.
	Wallenstedt anm�rkte ytterligare: att konungen icke beh�fde afl�gga n�gon ed eller f�rs�kran; ty den, hans farfar, konung Karl den tionde �r 1654 aflaggt, h�ngde �nnu vid hans nuvarande kongl. maj:t och vid det kungliga husets �ttlingar, s� l�nge n�gra deraf i nedstigande led finnes till.
"Tv� dagar d�rp� kom fr�n adeln anh�llan att jag m�tte avge kungaf�rs�kran och l�ta kr�na mig. Jag borde �ven salvas eftersom jag skulle kallas Herrans smorde.	Vi veta ej, om n�got beslut fattades; men m�jligt �r, att det var ryktet om dessa �fverl�ggningar, som f�ranledde adeln att ett par dagar derefter anh�lla, det konungen m�tte med det f�rsta, p� vanligt s�tt, avgifva konungaf�rs�kran och l�ta kr�na sig.
Ett utskott avs�ndes till regeringen. Wallenstedt konsulterade med mig. Utskottet skulle p� min beg�ran v�gras intr�de.	Med denna �nskan blef ett utskott den 11 november afs�ndt till regeringen. Det sl�pptes icke in, utan m�ste stanna i yttre rummet.
Jag l�t h�lsa att st�nderna icke skulle blanda sig i saker, som dem icke angick.	Wallenstedt sade: man b�r afsk�ra hvarje st�ndernas sjelftagna myndighet; hvarje deras f�rs�k att blanda sig i ting, som dem icke ang�. Flere bland r�dsherrarna inst�mde i dylika t�nkes�tt. Man besl�t svar adeln, att konungen skulle, ang�ende kr�ningen, tillk�nnagifva sitt beslut, s� snart han ett s�dant fattat; men att ridderskapet icke borde derom �fverl�gga, hvarken med r�det eller med de andra st�nden.
	Bengt Oxenstierna gick ut i yttre rummet och gaf de v�ntande utskottsledam�terna detta svar, hvilket de ocks� �terburo till riddarhuset, hvarp� adeln i protokollet bedyrade sin underd�niga v�rdnad f�r den n�d, konungen dem h�rutinnan visat.
Jag l�t h�lsa att adeln som f�rut vid kungahyllningar infunnit sig till h�st f�r att f� bekr�ftelse p� sina l�n, numera skulle komma till fots. De hade inga l�n att stadf�sta.	Tv� dagar derefter f�reslog Johan Gabriel Stenbock, att ehuru adeln hade f�rut vid hyllningar infunnit sig till h�st, f�r att f� bekr�ftelse p� sina l�n; s� borde de numera komma till fots, emedan de icke l�ngre hade n�gra l�n, som beh�fde stadf�stas.
Detta v�ckte stor f�rargelse.	Detta blef ocks� gilladt och anbefallit, ridderskapet till stor f�rargelse.
D� jag var f�dd till krona t�nkte jag inte heller l�ta kr�na mig, �n mindre avl�gga n�gon konungaf�rs�kran. Den f�rs�kran som min farfar Karl X Gustav avlagt 1654 h�ngde �nnu vid det kungliga husets �ttlingar, varav jag var en i nedstigande led.	Konungens afsigt, att icke l�ta sig kr�nas, och att icke afl�gga n�gon f�rs�kran, v�ckte emellertid mycken oro. Det f�rra, mente man, kan v�l p� s�tt och vis betraktas som en mindre vigtig sedv�nja; men det sednare �r s� mycket angel�gnare. Mot unders�tarnes trohetsed svarar ju regentens konungaed; mot unders�tarnes hyllning likas� hans konungaf�rs�kran? Karl den elfte har ju l�tit ups�tta en ny konungaed, st�lld efter sednare f�r�ndringar? Hvarf�re blir ej denna af sonen, af eftertr�daren, begagnad?
Hos hela den fj�skande adeln m�rktes nu fruktan och gny. Flera biskopar och r�dsm�n menade det vara olagligt.	S� fr�gades �fverallt. Flere biskopar gjorde f�rest�llningar om ovanligheten, kanske olagligheten af det nya f�reslagna kr�ningss�ttet; n�gra r�dsherrar likas�; men allt f�rg�fves.
Man skaffade ett exemplar av theatrum europaeum och visade hur Frankrikes konungar kr�ntes, att �rkebiskopen satte kronan p� deras huvud, att de avlade ed.	Det svarades, att d� konungen i Frankrike sjelf satte kronan p� hufvudet, s� kunde konungen af Sverge g�ra likadant. N�gra bland r�det anskaffade d� ett exemplar af 'theatrum europaeum' och visade genom dess inneh�ll samt genom franska ministerns utsago, att Frankrikes konungar verkligen kr�ntes p� det s�tt, att erkebiskopen satte kronan p� deras hufvud.
Det angick inte mig.	Lika f�rg�fves!"

Sidan 69: �nkedrottningen kan lika g�rna sitta i svinstian.

�ven h�r torde Brunners fantasi och hans str�van att utm�la Karl XII som ett monster ha kommit i v�gen f�r sakligheten. Det Fryxell s�ger �r att enligt ett franskt ministerbrev av den 11 december 1697 ska �nkedrottningen ha beg�rt att kr�ningen skulle �ga rum i Uppsala och p� det s�tt som till�mpats vid Karl XI:s kr�ning. Karl XII ska d� ha svarat att detta var honom ganska oangen�mt, men han kunde inte �ndra sitt redan fattade beslut. Tittar man s� i d'Avaux depescher s� f�rekommer ordv�xlingen inte i ett brev av den 11/12 utan i ett fr�n den 18/12. D�r s�gs dock diskussionen endast ha r�rt kungens beslut att kr�na sig sj�lv. H�r har Brunner allts� fabricerat en svinstia i j�mf�relse med Fryxell. D�rut�ver kan man naturligtvis fr�ga sig om den franske ministerns uppgifter �r helt s�kra eller om han bara redovisar ett rykte. Hur som helst, kungen �ndrade sig inte och �nkedrottningen deltog.

Sidan 71: �nkedrottningen arbetar p� h�mnd.

Som jag tidigare n�mnt var �nkedrottningen f�r att Karl XII f�rklarades myndig. Vad skulle hon d� ta h�mnd f�r?

Sidan 72: Vi stod i den mest f�rdelaktiga st�llning g�llande f�rbundsanbud.

Den danske diplomaten Hein avs�ndes till Moskva redan i april 1697, vilket p� sidan 58 kallades krigsmission.

Sidan 72: Tsaren vill k�pa 600 kanoner, f�r ist�llet 300 stycken

Uppgiften f�rekommer hos d'Avaux, i ett brev av den 30/1 1697. Allts� n�stan ett �r f�re Karl XII:s trontilltr�de. Vad det r�r sig om �r den beskickning som varit p� tal sedan b�rjan av 1697, men som blev avs�nd f�rst i maj under ledning av Ludvig Fabritius (1648-1729), se Svenskt biografiskt lexikon 14, s. 736. H�r �r uppgiften allts� kronologiskt malplacerad.

Sidan 72: Tsarens hovfolk blir tvingade att bita i ett pojklik.

Att tsaren bes�kte professor Ruysch och till och med kysste barnet p� pannan n�mns i t.ex. Massies bok. Men att tsaren d�rut�ver skulle ha tvingat sitt hovfolk att bita i "pojkkadavret" som han d�pt till Carolus torde vara helt p�hittat. Ett gott r�d till f�rlaget skulle m�jligen vara att inte satsa p� en �vers�ttning till ryska, den ryske presidenten l�r ju s�tta tsaren mycket h�gt.

Sidan 73-74: Kungen klappar Pompe i en timme, l�ter alla v�nta i flera timmar. Avslutar dagen med stekt fl�sk och �l.

H�r tycks r�da viss os�kerhet. M�rten Snickare anf�r en uppgift om att ceremonin gynnades av v�derleken, men ocks� att Hatton h�vdar att den tog flera timmar. N�gon lokal stor nog f�r att h�lla ceremonin inomhus fanns ju inte sedan slottet brunnit ned. Konklusionen att kungen �nskade f�rdjupa den tryckta st�mningen torde vara Brunners egen.

Sidan 77: Kungen d�mer Bielke till d�den.

Inte helt korrekt, processen �gde rum vid Svea hovr�tt. Det var allts� hovr�tten som f�llde domen, om �n under influens fr�n Karl XII. � andra sidan ben�dades Bielke av Karl XII.

Sidan 79: H�star, kn�lp�kar, tr�gafflar och eggj�rn.

Var detta kommer ifr�n undandrar sig helt min bed�mning, helt f�rtroendeingivande l�ter det dock inte. Om jag skulle gissa �r det Fryxellinspirerat. Denne talar i del 21, s. 35 ff. om den unge Karl XII:s bj�rnjakter och n�mner att kungen efter ett tag f�rkastade "eggjernet" och l�t g�ra l�nga "tr�dgafflar". Dessa brukades vid jakt och en bj�rn kom s� n�ra Karl XII att kungen tvingades sl� bj�rnen med "kn�lp�ken".

Sidan 79: Fallet med soldaten som v�ldtagit en piga (8/1 1698).

S� kommer vi d� in p� r�ttsfallen, ett omr�de d�r det h�nt mycket. Det aktuella fallet avgjordes 8/1 1698. Dahlberghs verkliga yttrande var: "om n�gon f�rverkar sig uti sitt �mbete, s� pl�gar han bliva arkebuserad, men det som denne beg�ngit �r en mycket grov och ful sak." Allts�, kungens beslut om halshuggning f�r s�gas ha varit helt i enlighet med Dahlberghs funderingar. Fallet ur Wedberg, B., Karl XII p� justitietronen, s. 187.

Sidan 80: Kagg har problem med minnet och f�r ett rapp med klingan.

Leonard Kagg synes ha b�rjat som page redan p� ny�rsdagen 1698. Kaggs farbror var inte riksmarskalken Lars Kagg och detta av tv� sk�l: f�r det f�rsta var Lars Kagg Leonards farfarsbror, inget annat. F�r det andra hade Lars Kagg innehaft �mbetet "riksmarsk", vilket �r n�got helt annat �n riksmarskalk. Rappet med klingan torde vara helt fritt uppfunnet.

Sidan 80: Kungen skriver avtal med generalstaterna och jagar med prins Fredrik.

Avtalet sl�ts den 12 februari, men jakten p� Djurg�rden hade g�tt av stapeln redan den 17 januari. Prinsen hette inte Fredrik utan Christian, vilket f�r �vrigt framg�r av raden ovanf�r i Kaggs dagbok, en k�lla Brunner uppenbart anv�nt.

Sidan 81: Den potenspratande Wachtmeister ska straffas p� ett l�mskt s�tt.

S�ttet �r dock s� l�mskt att det drabbar fel person, den l�smynte Wachtmeister hette Axel medan flottans Wachtmeister hette Hans.

Sidan 81: Axel Lewenhaupt och Sch�nheit f�ller f�rgripliga yttranden.

Lewenhaupt var sj�officer, ej �mbetsman. Hans uttalanden r�rde f.�. inte kungen utan amiral Ankarstierna. Sch�nheit ska ha yttrat sig om kollegier och r�d, inte om Karl XII.

Sch�nheits historia refereras i Bengt �hl�ns Ord mot ordningen, s. 59 ff. Sch�nheit var landsfiskal i Ume�trakten, men en stor processmakare. Efter att ha anklagat landsh�vdingen i V�sterbotten f�r tj�nstefel, tydligen redan i b�rjan av 1690-talet, kom han i klammeri med myndigheterna �n en g�ng genom ett brott mot censuren och rymde d� till Hamburg. D�r h�ll han sig lugn ett tag, men s�nde 1701 en skrift till tv� av riksr�den i vilken olika kollegier, riksr�det m.m. h�rt kritiserades. R�det besl�t att f�rs�ka f� Sch�nheit utl�mnad fr�n Hamburg, en �tg�rd Karl XII gillade. V�l i Sverige d�mdes S. 1703 till livstids straffarbete i Marstrand, d�r han dock inte lugnade ner sig. Resultatet blev en ny r�tteg�ng, vilken ledde till d�dsdom och S. �de avgjordes slutligen i justitierevisionen den 24 maj 1706. Ett par m�nader senare avr�ttades S. i Marstrand.

Sch�nheit �r allts� uppenbart felplacerad tidsm�ssigt.

Sidan 82: Dahlberghs promemoria anl�nder fr�n Riga (februari 1698).

Dahlbergh deltog i kr�ningen i december 1697 och i 23 sammantr�den med justitierevisionen under 1698. Han torde allts� ha vistats i Stockholm �tminstone till och med april 1698.

Sidan 82: Karl XII provocerar Danmark.

L�ter n�got egendomligt, minst sagt. K�lla �r en reseskildring publicerad i utdrag i KF� 1923 s. 217, d�r h�ndelsen dock f�rl�ggs till dagen d� Karl XII smordes. Talet om Kristian II n�mns dock inte just d�r, utan mer som en observation r�rande hur levande minnet av Stockholms blodbad h�lls.

Sidan 82-83: Karl XII misshandlar Bengt Oxenstierna.

Inte ens Fryxell som utf�rligt uppeh�ller sig vid kanslipresidentens minskade inflytande n�mner n�gon dylik scen.

Sidan 83: Kungen river ned kalvinistiska gudstj�nstlokaler.

Han l�t st�nga dem, enligt Liljegrens Karl XII s. 56. Detta har en klart mer plausibel klang. Dock, enligt Herman Levins avhandling Religionstv�ng och religionsfrihet i Sverige 1686-1782 skedde det inga f�r�ndringar under Karl XII:s tid. Tv�rtom var han i avseende p� de reformerta rent av n�got liberalare �n sin far, genom att han gav religionsfrihet i Zweibr�cken och Bremen.

Sidan 83-84: En tjuv d�ms till d�den genom h�ngning sedan han g�tt in p� en stallg�rd, skurit kl�det av en vagn och ryckt tappen ur en tj�rtunna. D�refter hade han stulit pengar och anv�nt ett kontorsgolv som potta. Kungen f�r st�d av Piper.

Detta �r i verkligheten tv� olika fall. Ja, egentligen tre olika. Den h�r tjuvens fall avgjordes den 15/11 1698, allts� l�ngt senare. Den tjuv som "b�st tages ur v�gen och h�nges upp" hade stulit p� 36 platser, hans fall avgjordes 27/10 1699. Det fall d�r kungen fick st�d av Piper avgjordes den 11/1 1698. (Se Wedberg s. 106-107)

Sidan 84: Per Nilsson d�ms till d�den genom h�ngning (11/1 1698)

Brunners beskrivning �r sk�ligen f�rvanskad, men sammanfattningsvis kan s�gas att tingsr�tten d�mt Per till b�ter och kyrkoplikt. Hovr�tten hade d�remot d�mt honom till d�den, jag f�rmodar med anledning av det f�rbund med dj�vulen som Per sade sig ha slutit. I justitierevisionen blev beslutat att �terf�rvisa saken till hovr�tten, som fick fria h�nder. D.v.s. de kunde s�tta ned straffet, om de s� �nskade. (se Wedberg s. 148f.)

Brunner har allts� �ndrat till d�dsdom och dessutom missf�rst�tt "fria h�nder". Han tycks tro att hovr�tten kunde ge Kungl. Maj:t fria h�nder, fast Kungl. Maj:t var landets h�gsta r�ttsv�rdande instans.

Sidan 84: Soldaten Blad d�ms till d�den (23/3 1699).

Detta �r allts� ett fall som avgjordes ett drygt �r senare och �r f�rmodligen inplacerat h�r f�r att �ka masseffekten. Fallet �r dessutom s� f�rvanskat att det inte mycket liknar originalet. I sj�lva verket hade Blad tagit oblaten ur munnen f�r att ha det i b�ssan, en annan soldat som botat Blads hustrus sjuka ko genom att l�sa �ver den hade sagt att en oblat i b�ssan skulle g�ra s� att Blad skulle kunna skjuta s� mycket han ville. Blad hade f�rvarat oblaten i en b�nbok och n�r det fallit ur hade han blivit yr och inte vetat vad han sagt eller gjort.

H�radsr�tt och hovr�tt hade d�mt Blad till d�den. I justitierevisionen blev beslutat att �rendet skulle �terf�rvisas till hovr�tten som fick fria h�nder. N�gon d�dsdom avkunnade Karl XII allts� inte (Wedberg s. 149f.)

Brunner har allts� �ven h�r �ndrat domen samt flyttat fallet fr�n mars 1699 till b�rjan av 1698, av allt att d�ma f�r att g�ra intryck p� l�saren. H�r har s�ledes Brunners tre d�dsdomar vid en j�mf�relse med den bok som han har anv�nt reducerats till en enda.

Sidan 84: Per Persson d�ms till d�den 11/2 1698.

�terigen ett f�rvanskat r�ttsfall, se Wedberg s. 66-67. Vad som h�nt var att hovr�tten d�mt b�de Per och Britta till d�den i enlighet med 3:e Mosebok 18:9 och 12. Det som besl�ts den 11/2, efter en stunds Bibelstudier, var att infordra synpunkter fr�n konsistorierna r�rande om man skule betrakta halvsysters dotter p� samma s�tt som samsysters. Beslut i saken kom f�rst 24/3 1698, d� man tydligen fann att att det inte borde vara n�gon skillnad. Vad som h�nde b�r allts� ha varit att hovr�ttens d�dsdom stadf�stes.

Sidan 84: Erik Bengtssson d�ms till d�den genom h�ngning (19/3 1698)

F�r en korrekt beskrivning av fallet, se Wedberg s. 94ff. Vad som skett var att hovr�tten f�rst d�mt Bengtsson till d�den, men man hade d�refter �ndrat domen sedan det framkommit flera vittnesuppgifter om att Bengtsson hade f�refallit vara sinnesf�rvirrad vid tillf�llet. Hovr�tten var dock inte s�ker p� sin sak, utan fr�gade Kungl. Maj:t om det inte var l�mpligt att s�nda Bengtsson till Marstrand.

I justitierevisionen kom diskussionen att handla om det vanskliga i att sk�rpa hovr�ttens friande dom, men Karl XII fann att g�rningen var s�dan att Bengtsson skulle d�mas fr�n livet. Hovr�tten fick en tills�gelse att inte sj�lva mildra avkunnade d�dsdomar eftersom Kungl. Maj:t inte ville hamna i den situationen att tvingas sk�rpa domar.

Detta fall avgjordes allts� inte den 11 februari, utan en dryg m�nad senare. �nnu en �ndring av Brunner, sannolikt f�r effektens skull.

Sidan 84: Dr�ng stj�l silvergaffel i kungens palais. D�ms till d�den (19/3 1698).

Se Wedberg s. 113. Enligt hovartiklarna var detta ett brott likst�llt med kyrkost�ld, men d�dsstraffet s�nktes till 7 gatlopp och 3 �rs arbete i Marstrand.

Ocks� h�r har Brunner �ndrat, s�v�l datum som utm�tt straff.

Sidan 84: Soldat som somnat p� sin post d�ms till d�den och avr�ttas.

Wedberg (s. 124) skriver att d�dstraff f�r denna typ av f�rseelse mildrades, oftast till 3 gatlopp. Uppenbarligen har Brunner �ven h�r �ndrat i straffsatserna. Ett fall behandlades den 19/3, antagligen �r det detta som sp�kar.

Sidan 84: Sockenskomakare som v�grat �kta den kvinna han f�rnedrat avr�ttas.

Ett fall jag inte lyckats bel�gga, men f�ljande �r v�rt att observera: om b�da parterna var ogifta utd�mdes b�ter och kyrkoplikt. Uppenbarligen m�ste det vara fallet h�r, eftersom sockenskomakaren tydligen hade kunnat �kta kvinnan om han velat. S� hela fallet �r absurt och �n mer absurt blir det om man t�nker sig in i sockenskomakarens reaktion - skulle han hellre ha riskerat d�dsstraff �n gift sig med kvinnan i fr�ga? Nej, h�r �r det nog Brunners fantasi som f�rt honom p� avv�gar.

�r det p� det h�r s�ttet som Brunner har f�tt ihop 400 d�dsdomar? I s� fall ser siffran ut att sjunka avsev�rt. Vad �r avsikten med att �ndra p� r�ttsfallen? Det torde inte vara sv�rt att r�kna ut, det handlar f�rst�s om att p�verka l�sarna i den riktning Brunner �nskar. F�rmodligen l�r inte s� m�nga av dem ana or�d...

Sidan 85: Om n�gon pekar �t v�nster g�r kungen �t h�ger och om n�gon inst�mmer i kungens �sikt f�r han sm�rj.

Visserligen �r det ganska komiskt, men �r det trov�rdigt? F�r inte s� l�nge sedan (sidan 83) f�rsvarade Piper Karl XII:s �sikt i avseende p� d�dsstraffet. Fick Piper d� stryk?

Sidan 85: Gift norrman avlar barn med annan kvinna (24/3 1698).

�terigen vr�nger Brunner till r�ttsfallet. Norrmannen hade sagt sig vara ogift, lovat gifta sig med en svensk kvinna och d�refter gjort henne med barn. Eftersom detta inte var tvegifte kunde norrmannen naturligtvis inte d�mas f�r tvegifte, utan fick gatlopp. (Wedberg s. 54)

Sidan 85: L�jtnant M�ssing d�ms till d�den f�r l�gersm�l med sitt syskonbarn Anna, sedan r�det yrkat p� risslitning (28/3 1698).

F�r ovanlighetens skull har Brunner h�r �ndrat namnen en smula. L�jtnanten hette s�ledes Flint. Vartofta h�radsr�tt hade d�mt syskonbarnet Anna till b�ter, eftersom hon tydligen hade blivit gravid. Om fadern var Flint kunde r�tten inte avg�ra, allts� gick det inte att straffa honom. Hovr�tten d�mde dock �ven Flint, som d� besv�rade sig hos Kungl. Maj:t. �rendet �terremitterades till hovr�tten, vilken instruerades att g�ra en ny pr�vning. Detta beslut togs i justitierevisionen 28/3 1698. Sedermera kom �rendet �nyo till Kungl. Maj:t, efter att hovr�tten st�tt fast vid sin dom. Karl XII fann saken sv�r att avg�ra och det besl�ts helt enkelt att l�ta h�radsr�ttens dom g�lla (31/10 1698). Se vidare Wedberg s. 67-68.

H�r har Brunner allts� �stadkommit d�dsstraff ur en frik�nnande dom. N�got som den vanlige l�saren f�rst�s har sv�rt att avsl�ja.

Sidan 85: Varje g�ng salig pappa f�rdes p� tal straffade jag dem med otidigheter.

Varifr�n skulle detta komma? Det �r i praktiken rent bisarrt, av Karl XI utf�rdade best�mmelser m�ste ha fortsatt g�lla i en stor m�ngd sammanhang. Skulle det allts� varit om�jligt att h�nvisa till dem?

Sidan 85: Karl XII g�mmer sig bakom d�rren.

Brunner (2005), s. 85	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 41
"Men detta var min stumma teater. Jag var Herrens utvalde. Allts� underkastade jag mig inte salig Maj:t.	"Detta kom icke af bristande f�rm�ga, utan af en serdeles stor blyghet, liknande, �nnu stundom �fvertr�ffande fadrens.
Vid hovets b�netimmar hade denne alltid suttit vid �ppna d�rrar till sitt eget rum s� han kunde ses av alla.	Vid hofvets b�ntimmar brukade Karl den elfte sitta i d�rren till sitt eget rum, s� att han s�gs af alla.
Jag placerade mig bakom d�rren.	Karl den tolfte satte sig vid s�dande tillf�llen bakom d�rren, s� att han s�gs af ingen.
P� s� s�tt kunde jag i springan se de n�rvarande utan att sj�lv bli sedd.
Det skapade stark oro.
Till m�ltiderna sm�g jag i hemlighet genom l�nntrappor. Jag antr�dde resor utan facklor i skydd av nattm�rkret."	Till b�ntimmarne, liksom m�ltiderna sm�g han n�stan osedd genom en liten l�nntrappa; och hans liksom fadrens resor antr�ddes ofta i skydd af nattens skuggor."

Man k�nner igen Fryxell, men budskapet �r ett helt annat.

Sidan 86: Karl XII vill undvika att ha kontakt med �tten Braunschweig-Bewern.

Brunner (2005), s. 86	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 54
"Fruntimret var dotterdotter till konung Karl X:s syster Eleonora Katarina.	"Hon var systerdotter till prinsessan Juliana och dotterdotter till Karl den tiondes syster Eleonora Katarina, b�da �k�nda f�r l�ttf�rdighet och miss�den.
Hovet hade alltid s�kt undvika ber�ring med denna furste�tt ty dess kvinnor var glupska och rev i sig mansk�tt som det framburits till f�rt�ring p� stekspett."	Svenska hofvet hade derf�re alltid och �fven nu s�kt s� mycket m�jligt undvika hvarje ber�ring med denna n�rbesl�gtade furste-�tt."

Det m�rkliga i sammanhanget �r att Sofia Eleonora av Braunschweig-Bevern �r k�nd som f�rfattarinna av andliga s�nger, se Allgemeine Deutsche Biographie. Bd VI. - Leipzig, 1877. - S. 681. Redan 1696 utkom hennes Geistlische Lieder. Varifr�n kommer Brunners "Bewer-fittan"?

Sidan 86: Karl XII skjuter s�nder ornament och sl�r s�nder inredningen.

Fryxell anf�r ett exempel p� m�lskjutning inomhus, ur ett franskt diplomatbrev av den 9/19 mars 1698. Man f�r v�l, med tanke p� tidpunkten, gissa att det �r i denna fj�der som den Brunnerska h�nan har sitt ursprung. Vad s�ger d� Fryxell? Jo, att man sk�t till m�ls p� marmorfigurer och en s�dan blev alldeles f�rst�rd! Och i Brunners version sl�r kungen mer eller mindre s�nder sitt rum p� egen hand. Man beh�ver knappast tveka om orsaken till f�r�ndringen. I originalbrevet, som dock verkar vara fr�n 23 mars/2 april 1698 st�r att kungen mer �n en g�ng slagit s�nder f�nsterrutor och sl�ngt ut f�rem�l genom f�nstren. Skjutningen f�r nog betecknas som prickskytte�vningar, inte som n�got slags kvinnofientligt utbrott.

Brunner (2005), s. 86	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 40 f.	Avaux, Jean Antoine comte d', N�gociations de monsieur le comte d'Avaux. T. 3. P. 1. - Utrecht, 1883. - S. 153 f.
"Sedan jag befallt �verst�th�llaren express till mitt rum, beordrat denne att p� brutalast till�tna vis avvisa k�rringen,
grep jag den stora kandelabern fr�n spiselhyllan, tog ansats och slungade den med rasande kraft genom f�nstret.
Jag slog s�nder rummets samtliga glasrutor, kastade ut bordet och alla l�sa f�rem�l, grep en pistol ur kabinettssk�pet och gav sedan eld p� de skulpturornament i rummet som visade blottade kvinnobr�st, bak�ndor, sk�ten.		"Il luy est arriv� plus d'un fois, depuis qu'il est roy, de casser les vitres de sa chambre, de jetter des gu�ridons, des chandeliers d'argent et autres choses par les fenestres.
Fyra pistoler f�rvarade jag hos mig.		On dit, qu'il a trois ou quatre paires de pistolets dans sa chambre et qu'il tire souvent dans les ornemens de sculpture. Il a fait m�me quelques fois jetter son bonnet en l'air par son page, pour voir, s'il l'atraperoit d'une balle seule."
Jag sk�t s�nder allt."	"En annan g�ng roade han sig med att i slottssalarne skjuta till m�ls p� dervarande marmorbilder, och en s�dan skall hafva p� dylikt s�tt blifvit alldeles f�rderfvad."

Som synes saknas kvinnoanknytningen helt hos Fryxell, liksom hos d'Avaux.

Sidan 86: Kungen och hans h�st badar.

H�mtat fr�n Fryxell (1902) 21:32, som i sin tur h�mtat uppgifterna ur ett franskt diplomatbrev av den 6/16 maj 1698. Kungens tankar under det v�dliga �ventyret torde vara Brunners uppfinning.

Sidan 87: Kungen ser till att furstinnan d�r ogift.

Hur det skulle g�tt till ter sig n�got sv�rbegripligt.

Brunner (2005), s. 87	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 55
"Slutligen befallde jag �verstemarskalken att jaga henne med eskort till Tyskland samt tillse att hon gick i d�den of�rm�ld, vilket knappast var ett straff."	"I Oktober �terv�nde furstinnorna till Tyskland, och dottren dog sedermera of�rm�ld."

Sidan 87: Ritten g�r f�rbi Danviken till kungahuset.

Det ska v�l vara Kungshuset.

Sidan 87: L�jtnant Flint g�r igen.

Den redan en g�ng avverkade l�jtnant Flint, d� dock under namnet "M�ssing" (s. 85) dyker upp igen, i den mest f�rf�rliga soppa.

I sj�lva verket har h�r tv� fall blandats, dels Flints ovan n�mnda, dels ett blodskams/hor i f�rsta sv�gerlaget-m�l som refereras av Wedberg p� s. 68-69. Flint blev som tidigare n�mnts ej straffad. Blodskamsm�let var enligt f�ljande: En soldat hade haft samlag med sin hustrus syster under hustruns sjukdom. B�de tingsr�tt och hovr�tt hade avkunnat d�dsdom. Hovr�tten hade anf�rt 5 f�rmildrande omst�ndigheter, n�mligen att soldaten inte hade barn i �ktenskapet, att hustrun varit sjuk l�nge, att hon d�tt innan g�rningen blev k�nd, att roteb�nderna bad f�r soldatens liv och att de d�mda hade ett litet barn tillsammans. I justitierevisionen blev det finns diskussion, men Karl XII menade att fallet var solklart. Mannen hade legat hos tv� systrar. Riksr�det Didrik Wrangel inflikade att s�dana hade avr�ttats under Karl XI:s tid och d�dsdomen fr�n l�gre instanser stadf�stes allts�. Domen torde h�rvidlag ha st�tt sig p� 3:e Moseb. 18:18, d�r det i 1703 �rs Bibel st�r: "Tu skalt icke taga tins hustrus syster / til at blotta hennes blygd / henne emot / medan hon �nnu lefwer". Wedberg skriver ocks� att det knappast fanns delade meningar n�r det g�llde hur den h�r typen av brott skulle bestraffas.

Sidan 88: Karl XII ber�ttar f�r Fredrik att han hunnit d�ma 36 personer till d�den sedan trontilltr�det.

Inklusive eller exklusive de d�dsdomar som ovan har visats vara p�hittade?

Sidan 88: Kammartj�nare Stiernmans vackra hustru.

Torde avse Sara T�rne, vars man dock hette D�ben. Varf�r Karl XII l�ste just de h�r angivna Bibelst�llena ter sig n�got sv�rbegripligt, b�da handlar om "din broders hustru". 18:20 handlar om "din n�stas hustru", en mer passlig paragraf i sammanhanget. Scenen �r naturligtvis fiktiv.

Sidan 88-89: Herrarna sk�mtar h�rdh�nt med greve Stenbock.

Dock i verkligheten inte Magnus utan Johan Gabriel.

Sidan 89: Herrarna g�r kaffeved av b�nkarna i slottskapellet.

Uppgiften, enligt Fryxell, ur ett franskt diplomatbrev av den 11/21 maj 1698. S�dant man g�rna skulle vilja se bestyrkt fr�n annat h�ll.

Brunner (2005), s. 89	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 62
"begav oss med br�sten blottade till slottskapellet d�r vi gav oss p� b�nkarna, slog och br�t och sl�ngde allt i en h�g till brasved. F�rsamlingen m�ste bevista morgonens Gudstj�nst st�ende."	"En g�ng nedrefvo de de alla b�nkarne i slottskapellet, s� att st�rsta delen af f�rsamlingen m�ste bevista n�sta Gudstjenst st�ende."

Notera att "Gudstj�nst" �r med stor bokstav, precis som hos Fryxell.

Sidan 89: En spyblek kung h�nger en tjuv en andra g�ng (11/4 1698).

Skum kronologi och i sj�lva verket besl�ts att tjuven skulle halshuggas (Wedberg s. 187). Kronologin fladdrig igen.

Sidan 89-90. Kungen och hertigen bes�ker h�ktet. Tittar p� tjuven.

Har naturligtvis aldrig intr�ffat, det aktuella fallet hade behandlats vid G�ta hovr�tt. Tjuven befann sig allts� vid det aktuella tillf�llet p� n�gon plats i s�dra Sverige. Dessutom kom inte Fredrik till Stockholm f�rr�n den 19 april (Kaggs dagbok) och fallet med tjuven diskuterades ju den 11.

Sidan 90. Kungen trillar i k�rret (16/5 1698).

H�mtat ur Kaggs dagbok, d�r st�r dock inget om att h�sten br�t benen.

Sidan 90: Kungen tar b�ten till Kungs�r �ver helgen.

S� �r vi �ter ute och fladdrar med kronologin. Det hade f�rvisso gjorts ett bes�k i Kungs�r, men det var den 5-10 maj. Det �r dessutom inte alldeles tydligt att kungen tagit b�ten, vid m�tet i justitierevisionen den 11 maj ber�ttade Karl XII att han m�tt en f�ngtransport p� hemv�gen.

Sidan 90-91: Uppg�relse med Oxenstierna.

Oxenstiernas fall f�rl�ggs av Jonasson till sommaren 1698, Brunners version bygger p� Fryxell som anf�r ett franskt diplomatbrev av den 11/21 maj 1698.

Sidan 91: En full korpral och en full soldat f�r sina straff h�jda (19/5 1698).

Sanningen torde snarare vara den att de d�mts till d�den av krigsr�tten, men straffet skulle sedan mildras i justitierevisionen. D� diskuterades 3 gatlopp eller 7 och kungen menade att 7 var det riktiga eftersom de haft vakt och skulle g� gaturund (Wedberg s. 125).

Sidan 91: Kvinnspersonen Petsch som d�dat ett barn och f�rs�kt d�da ett annat.

Torde avse ett fall som n�mns av Wedberg p� s. 105. Det fallet togs dock bara upp av Wallenstedt, mer eller mindre som kuriosum, och var allts� inte f�rem�l f�r Kungl. Maj:ts avg�rande. Det handlade om en kvinna som bek�nt att hon gjort sig skyldig till brotten f�r att f� d�.

Sidan 91-93: Djurmassakern.

Denna har jag redan ber�rt i en s�rskild artikel, varf�r jag h�r ska vara kortfattad. Brunners version �r allts� att slakten p�g�r oavbrutet i 8 dagar, mellan sista m�tet i justitierevisionen och hertigen av Holsteins br�llop den 2 juni 1698. Brunner har som ovan visats anv�nt Wedbergs bok. I denna bok framg�r n�r justitierevisionens sista sammantr�de h�lls, n�mligen den 1 juni. D�rut�ver h�lls m�ten den 23, 27, 30 och 31 maj. Man h�ll i allm�nhet p� hela f�rmiddagarna och den 31 �tminstone fram till klockan 13. Ocks� detta framg�r av Wedbergs bok. Brunner vet allts� att massakern inte kan ha �gt rum p� det s�tt han beskriver, det finns inte 8 dagar mellan den 1 och 2 juni. Likv�l v�ljer han just denna version. Varf�r? Det finns bara en f�rklaring, han tror inte att l�sarna ska m�rka att den �r om�jlig. F�r om man ingenting m�rker blir skildringen naturligtvis �verv�ldigande. Men b�r den in i historieb�ckerna? Och vad s�ger exemplet om Brunners anv�ndning av k�llorna?

Sidan 93: Pagerna f�r ta en tallrik matrester.

H�mtat fr�n Kaggs dagbok d�r det st�r att pagerna fick en full tallrik konfekt per man.

Sidan 93: Kungen f�rs�ker h�lla tyst en timme.

F�refaller vara rent fiktivt, den danske envoy�n Jens Juel ber�ttar om en st�dad tillst�llning med med de allra n�rmaste och sedan dans till drygt klockan ett p� natten.

Sidan 93: Kungen rider p� en hjort.

En uppgift hos Fryxell (1856) 21:61, dock d�r utan datum och plats.

Sidan 93: Brudparet fick presenter f�r 218 000 daler silvermynt och man �ppnade presenter hela natten.

Torde ocks� vara fiktivt, i fall de nu verkligen dansade till klockan 1. Dessutom f�refaller Grauers uppsats om Hedvig Sophia l�gga fast att hertigparet framf�r allt fick kontanter, och det summor som var helt i enlighet med det brukliga.

Sidan 93: Herrskapet hetsar med varg och bj�rn, d�dar en av vardera.

K�llan �r Kagg, som n�mner s�v�l den stora fisken som hetsningen. Hetsningen involverade en varg och en bj�rn, inte flera.

Sidan 94: Sj�drabbning med vattensprutor och strid med hasselk�ppar.

I den traditionella varianten har, mig veterligt, hertigen ingen roll. Ber�ttaren av dessa historier �r Arvid Horn. Till historien om b�lden ska ocks� l�ggas att kungen ska ha lovat att f�r all framtid st� f�r alla omkostnader om Horn skulle bli s�rad i aktiv tj�nst, ett gener�st s�tt att sona slaget p� b�lden. Sannolikt utspelades h�ndelserna vid ett helt annat tillf�lle.

Dessutom svarade Horn inte "bara den fege g�r till botten" utan bara att det bara var sv�rt att simma om man var r�dd, se Fryxell (1856), del 21, s. 39. Vidare ska han ha f�tt 2 000 dukater, inte tusen.

Sidan 94: Sch�mino dansar.

Ska enligt Kaggs dagbok ha skett den 6 juli. Varvet runt fr�ken Lewenhaupt n�mns inte.

Sidan 94: Hetsar en dr�s harar inne i slottet (18/6 1698).

I k�llan, Kaggs dagbok, en enda harpalt. Man f�r v�l f�rmoda att de ynglat av sig f�r att �stadkomma en b�ttre verkan p� l�sarna. Samma med hararnas vilda hopp ut genom f�nstren, s�dant finns naturligtvis inte i Kaggs dagbok.

Sidan 95: Halshuggning av h�star och anfall p� tjurar.

Detta f�rekommer i ett brev fr�n Jens Juel av den 29 juni 1698, men ska ha utspelat sig ute vid Kungs�r. H�starna blev, enligt Juel, omedelbart betalda med dubbla priset.

Sidan 95: Vild ritt till huvudstaden.

Det r�der viss oklarhet kring n�r detta intr�ffade. Juel ber�ttar om en s�dan incident i ett brev av den 13/7 1698. D'Avaux n�mner en mycket likartad h�ndelse i ett brev av den 15/25 juni samma �r.

Sidan 95: Generalmajor Rehnsk�ld har synpunkter och uts�tts f�r kungligt missn�je.

Rehnski�ld blev generall�jtnant och guvern�r i Sk�ne 4/7 1698 och friherre fyra dagar senare. K�llan till uppgiften �r tv�faldig, dels den franske envoy�n d'Avaux brev av den 22 juni/2 juli 1698, dels den danske envoy�n Juels brev av den 9/7 1698. Om man antar att det hela intr�ffade n�r d'Avaux s�ger, ska kungen allts� f�rst ha sagt till Rehnski�ld att packa sig hem till sitt guvernement (som han d� inte hade) och sedan raskt gjort R. till generall�jtnant, guvern�r och friherre. Inte mycket till straff, i alla fall.

Det �r f�r �vrigt en smula intressant att Juel s�v�l i fallet med den vilda ritten som i fallet med Rehnsk�ld rapporterar samma sak som d'Avaux - fast betydligt senare. I fallet med djurmassakern f�rekommer den i ett brev fr�n d'Avaux av den 1/11 juni, medan Juel skriver om halshuggna h�star i Kungs�r den 29 juni. M�h�nda handlar det �ven h�r om en och samma h�ndelse?

Sidan 95-96: Wallenstedt har synpunkter p� h�stsk�tsel.

Orden till Wallenstedt f�rekommer i d'Avaux rapport av den 22 juni/2 juli 1698 och i Juels brev av den 18 juni. Incidenten med hingsten och stoet �r h�mtad fr�n d'Avaux brev av den 15/25 juni 1698 och f�rl�ggs d�r till Humleg�rden, ej till Kungstr�dg�rden.

Vill man vara lustig kan man inflika att Brunners beskrivning av hertigens r�diga insats f�r h�staveln sannolikt �r det f�rsta positiva som yttrats om Fredrik av Holstein i n�got sammanhang under de senaste 300 �ren, bilden av honom brukar vara alldeles nattsvart.

Sidan 96: Kungen �ppnar justitier�dets m�ten, som i n�stan tv� m�nader varit inst�llda.

Pausen varade fr�n 1 juni till 9 juli, allts� strax �ver 1 m�nad (Wedberg s. 24f)

Sidan 97: Prosten Boethius h�ktning efter en predikan.

Boethius �de hade n�got annorlunda orsaker. B. var en ytterst str�ng kyrkoherde som noga studerat sin Bibel. I missv�xter, hungersn�d, Karl XI:s d�d och slottsbranden s�g han Guds straff f�r samh�llsutvecklingen, bland annat 1693 �rs suver�nitetsf�rklaring och vissa delar av 1686 �rs kyrkolag. Boethius k�nde sig kallad av Gud att st� upp mot villfarelserna och s�nde d�rf�r den 19 november 1697 sina funderingar dels till Nils Gyldenstolpe, f�r vidare befordran till Karl XII, dels till �rkebiskopen. Boethius opposition r�rde allts� inte myndighetsf�rklaringen och n�gon predikan mot den h�ll han inte. Den kungliga ordern om B:s arresterande utf�rdades den 7 december, men det var landsh�vdingen (som B. tidigare kommit p� kant med) som gav instruktionerna f�r den nattliga �verrumplingen.

Att Karl XII skulle varit n�rvarande vid br�nningen av B:s skrifter har jag inte hittat n�got sp�r av. Brunners version styrks knappast av att han f�rl�gger upptr�det till den 21 juli, Kaggs dagbok anger att det skedde den 6 augusti. Svenskt biografiskt lexikon ansluter sig till den versionen.

Sidan 97: Tre pr�ster predikar till Boethius f�rsvar och f�r predikof�rbud.

Uppgifterna f�rekommer i diplomatbrev fr�n sensommaren 1698, fr�mst i d'Avaux brev av den 20/30 juli. I avhandlingen Pr�sterskapet och det karolinska env�ldet n�mner C. E. Normann dessa uppgifter, men n�gra namn p� de skyldiga omtalas inte.

Sidan 97: Kungen f�r tidigt i augusti 1698 besked om m�tet i Rawa.

En av bokens egendomligheter �r den hastighet med vilken nyheter f�rmedlas. M�tet i Rawa inleddes den 31 juli, en under�ttelse om detta borde ha tagit �tminstone ett par, tre veckor p� sig f�r att n� Stockholm.

Dessutom kopplas skildringen h�r till ett slags kungligt allvetande. F�rvisso hade man p� svensk sida misstankar om att n�got kunde vara i g�rningen, men s�rskilt i avseende p� August intentioner var man i det l�ngsta f�rda bakom ljuset, se Den svenska utrikespolitikens historia III:1, s. 70.

Sidan 97: Kungen och hertigen exercerar livgardet (10/8 1698).

Ur Kaggs dagbok. Bara noterat h�r f�r att fastst�lla datum.

Sidan 97: Kungen och Stuart diskuterar det milit�ra l�get.

Den h�r episoden kan f�rst�s vara sann, men varf�r skulle Karl XII sensommaren 1698 studera kartor �ver Ukraina?

Inspirationen l�r komma fr�n Alf �berg:

Brunner (2005), s. 97	�berg, Alf, Karolinerna och �sterlandet. - Stockholm, 1967. - S. 68
"Fr�n fortifikationens arkiv h�mtades Le Vasseurs de Beauplans kartor �ver Ukraina och guvernementet Kiev, Nicolas Samsons stora karta �ver Vitryssland, Jacob Sandrarts �ver Storryssland."	"I fortifikationens arkiv finns de k�nda kopparsticken: le Vasseur de Beauplans karta �ver Ukraina och guvernementet Kiev, Nicolas Sansons stora karta �ver Vitryssland och Jacob Standrarts �ver Storryssland."

H�r ska Brunner dock ha elogen att han r�ttat �berg, sistn�mnde herre hette verkligen "Sandrart". � andra sidan ska den mannen bakom kartan �ver Vitryssland heta "Sanson", inget annat. Kartan visar f.�. betydligt mer �n Vitryssland, �ven om den heter Estats du Czar ou Grand duc de la Russie Blanche ou Moscovie.

Sidan 97: Hertigen utn�mns till generalissimus �ver de svenska trupperna i Tyskland efter en �lgjakt.

Utn�mningen kom redan i juni, se Kaggs dagbok.

Sidan 97-98: De v�ldiga presenterna till hertigparet.

I sin uppsats om Hedvig Sofia (Karolinska f�rbundets �rsbok 1970) g�r Sven Grauers igenom br�llopspresenterna och visar bland annat hur hertiginnan beg�rde att slippa f� en massa l�s�re i s.k. medgift. Hemgiften var redan best�md i Karl XI:s testamente och medgiften best�mdes efter en utredning av vad diverse f�rem�l skulle betinga i reda pengar. Summan �kades sedan n�got av Karl XII. Det sammanlagt utbetalda beloppet var 300 000 daler silvermynt, av vilka endast 10 000 var ett resultat av Karl XII:s generositet. Fryxell anf�r varierande uppgifter fr�n olika h�ll, typiskt �r att Brunner valt det h�gsta beloppet. Fr�n Fryxell kommer antalet h�star och inpackningens tid. Mot bakgrund av hertiginnans uttryckliga �nskningar ter sig den delen av historien som r�tt osannolik.

Sidan 98: Kungens utl�telser om folket.

L�r vara p�hittade.

Sidan 98: N�d och missv�xt.

I Bidrag till k�nnedomen om Sveriges tillst�nd p� Karl XII:s tid s�ger G. E. Axelson att sk�rden i allm�nhet var god 1698.

Sidan 99: R�det ville st�ndigt mildra.

Avser m�jligen en diskussion 26/10 1698, d�r riksr�det Falkenberg i samband med ett fall av dubbelt hor anf�rde att man ingenstans i kristenheten straffade s�dana brott med d�den. N�got kungen menade stred mot Guds lag. P� den punkten var han allts� str�ng.

Sidan 99: Kungen placerar tolv livd�mda i h�ktets kamrar.

Justitierevisionen fungerade inte s� att de d�mda s�ndes till Stockholm fr�n olika delar av riket, utan det som s�ndes in var handlingar. Uppgiften �r allts� om�jlig.

Sidan 99: Prinsessan Lovisa.

Hon var dotter till kurfursten Fredrik III av Brandenburg och var allts� inte furstinna av Holstein.

Sidan 99: Kammartj�naren Gr�ner.

Han var dansk diplomat, inte kammartj�nare.

Sidan 99: Livmedikus Jerner. Huvudavhuggningshot

Hette Urban Hi�rne, ett namn han f�tt beh�lla p� andra st�llen i boken. Stavningen "Jerner" kommer fr�n Gr�ners brev av den 28 januari 1699. Hotet att hugga av huvud ska dock, enl. Fryxell, komma ur ett franskt diplomatbrev fr�n b�rjan av oktober 1698. Brunner har f�rmodligen anv�nt den av Villius redigerade �gonvittnessamlingen Karl XII.

Sidan 100: Sessionen �ndas med blodbad d� kungen hugger s�nder en tjur med yxa. Senare p� kv�llen leks det med knivar och sl�s fat ur h�nderna p� Kagg.

Knivleken utspelade sig 23/11 1698, enl. Kaggs dagbok. Fatslagningen �gde rum 17/11 1698, enligt samma k�lla. Tjuren lyser dock med sin fr�nvaro.

Sidan 100: Kungen lovar avst� fr�n starkvaror.

Den klassiska fryxellska bilden av absolutisten p� tronen. H�r blir den lite egendomlig d� Brunner utnyttjat Grauers unders�kningar av konsumtionen vid det kungliga bordet under de f�rsta krigs�ren.

Sidan 100: �nkedrottningen vill gifta bort sonsonen med en dansk prinsessa.

Fryxell anf�r yttrandet, men f�rl�gger det till 1702 och d� var det naturligtvis inte f�llt i samtal med Karl XII.

Sidan 101: Scenen med Karl XII och hans syster

Ska tydligen vara h�mtad ur Juels brev av den 14/12 1698.

Sidan 101: Vargjakt fr�n kammarf�nstret.

Hetsningen gick av stapeln 13/1 1699, enligt Kagg. D�remot l�r skotten fr�n f�nstret vara p�hittade, liksom vargarnas pose.

Sidan 102: Lejon av sten.

Att pryda uppfarten till slottet med lejonskulpturer var en gammal id�, den slutliga l�sningen utarbetades av Tessin 1695, se Stockholms slotts historia II, s. 19ff.

Sidan 102: Kungastaty i marmor.

Id�n med en kungastaty p� borgg�rden fanns redan hos Jean de la Vall�e och �rvdes allts� av Tessin. 1699 och 1700 g�ts ett par sm� modeller. Planen f�ll s� sm�ningom p� Karl XII:s motst�nd, som 1712 menade att en staty p� borgg�rden skulle "hindra den vackra prospekten" och f�rfula borgg�rden.

Sidan 102: Kungens roll.

I sin uppsats Karl XII som estet (KF� 1947) visade Ragnar Josephson hur genuint intresserad den unge Karl XII var av slottsbygget och allt som h�rde till detta, men ocks� hur personligen engagerad i teaterlivet som den unge Karl XII var. Till och med i Tessins friherrebrev n�mns som s�rskild merit de maskerader Tessin anordnat och de vackra dekorationer som han utarbetat f�r dessa tillst�llningar. Kungen deltog sj�lv med liv och lust i n�jeslivet: "konungen finner s� stort n�je i dessa f�rlustelser som �verhuvudtaget n�gon furste i v�rlden kan g�ra", skrev Tessin. Omvittnat �r ocks� det stora intresse som Karl XII personligen visade f�r den franska teatergruppen som Tessin inf�rskaffat fr�n Paris och hur gruppens kontrakt f�rl�ngdes �ven efter det att kungen l�mnat Stockholm. Tv�rtemot vad Brunner antyder s� hade Karl XII ett djupt intresse f�r �ven annat �n kriget - men naturligtvis skulle den verklige Karl XII inte passa in i Carolus Rex.

Sidan 103: David Krafft f�r i uppdrag att m�la fem stora ryttarportr�tt, vilka ska s�ndas till Holstein, till hertigen av Braunschweig-L�neburg och till fiendehoven.

August Hahr behandlar denna best�llning i David von Krafft och den Ehrenstrahlska skolan. - Upsala, 1900. P� sidan 57 ber�ttar han att tv� s�ndes till Holstein, ett till Polen och ett till hertigen av Braunschweig-Wolfenb�ttel.

(Under arbete)

� Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: 2006-09-10